Om Nilssons Klensmide

Smedjan i Oxelösund har smidit allt från vigselringar och svärd, ett hantverk som rinner i blodet. 1966 slog Alfred Nilsson upp portarna och senast 2017 lämnade pappa Stefan Nilsson över smedjan till mig, Birgitta Nilsson som har för avsikt att säkra blodslinjen för framtida generationer.

Smidesverkstaden erbjuder inte bara traditionellt klensmide, utan vi utför även alla former av smidesjobb och hantverk. Vi har svetsat plåttak och smidit planer, både stort och smått. Vi tillverkar både morderna smidesprodukter som gaskök och grillar, och traditionella hantverk som smidesportar, staket och smycken. Med över 50 års erfarenhet som Sveriges äldsta och mest respekterade klensmidesverkstad så löser vi allt som har med eld, värme och metaller att göra.

Sedan ett par år tillbaka erbjuder vi också evenemang och upplevelser, vad sägs som att fira din möhippa eller svensexa med stora mängder alkohol, knivar och en 2000 graders grill? Besök oss med skolklassen och lär er hur man kan tillverka knivar av vanligt skolmaterial, eller kanske anordna en kräftskiva och smid besticken själva, vi är öppna för alla idéer och erbjuder tilltagna lokaler och faciliteter för alla tillfällen.

Smidesverkstaden grundades och drivs än idag i samma gamla lokaler där historien en gång började, strax nordost om centrala Oxelösund, och ni tar er enkelt hit med bil eller medhavd buss.

Det började med farfar

Redan som litet barn experimenterade min farfar, Alfred Nilsson, med att slå på varm metall, ena handen efter den andra, upprepade gånger. Han kunde slå i timmar, vilket självklart gjorde farfars föräldrar oroliga. "Hans fäbless för eld och metall går nog över" sa de, men precis som människorna i hans närhet så var även farfars intresse brinnande.

Vid tolv års ålder hade han redan omhändertagits av myndigheterna och institutionaliserats på de olika ungdomsanstalterna i Värmland. Han hade en svår uppväxt då han lämnade familjen bakom sig och flyttade ständigt mellan olika bostäder med brinnande tendenser. Ena veckan ett ungdomshem i Falun, andra veckan ett äldreboende i Kristinehamn, en flytt som kom att prägla honom på både gott och ont.

En vändpunkt under farfars uppväxt var ett besök till Öland som vårdarna på Pensionat Katten, där farfar bodde vecka 15 1927, hade anordnat. På ön lärde sig farfar inte bara hur det var att bo vid kusten, vilket självklart skulle komma till nytta här i Oxelösund, men framförallt spirituellt skulle farfars bana i livet komma att byta riktning efter ett besök till Ölands södra spets. När han klättade upp för trapporna till toppen av Långe Jan blev han ett med sin brokiga barndom. Från den stunden var det inte bara farfars barndomshem som hade gått upp i fyr.

Pånyttfödd och med klensmedsandan i kroppen begav sig farfar söderut under 1940-talet på jakt efter bättre lycka. Han nådde huvudstaden i början på decenniet och kom där i kontakt med en handelsman som förklarade för farfar om ett nytt stort projekt som han hade på gång. Varför affärsmannen hade vänt sig just till farfar var ingenting som vi någonsin fick någon klarhet i, kanske såg farfar trovärdig ut, kanske var det de oskyldiga barnögonen som farfar ofta smickrade människorna i hans omgivning med? Farfar hävdade dock alltid bästämt att han hade lämnat ögonen hemma.

Farfar visade upp sina färdigheter med eld och metall och affärsmannen såg imponerat på. Mannen pekade sedan bort mot en serie bussar som stod uppställda på en grusplan i närheten. "Kan du laga de här?" frågade mannen hoppfullt. Farfar kollade bort mot grusplanen.

37 stycken mörkblå bussar stod uppradade framför dem, den ena mer busslik än den andra. Farfar vände blicken över axeln tillbaka på affärsmannen.

"Jag löser det här"

Redan när orden lämnat farfars läppar kända han sin inre klensmed ta form. Det var första gången han kom i kontakt med det mytiska klensmeds-mantrat som kom att prägla hans liv, men vid det här laget låg livet fortfarande i framtiden. Farfar gick fram till bussarna och kollade på dem, och likt en magiker utan tricks byggde han 37 stycken fullt fungerande förbränningsmotorer som han placerade in i de tomma motorrummen i bussarna.

"Det är bara att fylla dem med diesel och köra iväg" sa farfar och log brett mot affärsmannen.

"Vad är diesel?" Affärsmannen var konfunderad.

"En idé". Farfar vände ryggen mot affärsmannen och började promenera ner mot gryningsljuset i horisonten. Affärsmannen kollade mot farfar, imponerad och avundsjuk. Farfar sträckte upp en hand över sitt eget huvud och vinkade heroiskt mot affärsmannen. Farfars jobb här var klart, dagen var räddad. "Du" ropade farfar, "måla bussarna vita... de ser fräsigare ut då". Affärsmannen var utan ord, vilket geni. Farfar tjuvkopplade sedan en av bussarna och körde därifrån.

Sedan gick massor av år, och det hände jättemånga grejer och farfar var med om massor av fräcka äventyr med världens mäktigaste människor under stora och jätteviktiga punkter i världshistorien som farfar hade en nyckelroll i, och strax efter det så dömdes han till livstids fängelse för bokföringsbrott och hamnade på anstalten i Kumla.

Sedan hände lite mer grejer, och han kom ut därifrån, flyttade till Oxelösund och startade klensmederiet 1966 som blev Sveriges största och mest tongivande inom klensmedsvärlden, en institution som hela Sverige och kung Carl XVI Gustaf ser upp till än idag.

Sedan efter ett tag föddes pappa, och sen föddes jag och så vidare. Sedan är vi i nutid.

Tredje generationens Nilsson

Jag tog över smidesverkstaden 2017 då min pappa Stefan lämnade oss alldeles för tidigt och dramatiskt. Jag och mamma var på biografen här i Oxelösund, och tack vare regnet så hade pappa kört oss till bion, och skulle sedan hämta oss efteråt. Men då vi läst fel i biogrammet fick vi vänta en timme inna nfilmen skulle börja.

Så vi satt och kollade på roliga YouTube-klipp, och strax innan filmen skulle börja så dog batteriet i telefonerna. Vi kunde aldrig ringa till pappa när vi skulle hämtas. Vi såg honom aldrig igen. Det var en tung omställning, men där och då förstod vi, precis som farfar gjorde, att livet går vidare.

Denna förlust ledde till att jag tog över smedjan här i Oxelösund och driver den i samma andra som både min pappa och farfar gjorde, hur mycket det än smärtar att tänka tillbaka på mina minnen med pappa. Alla fantastiska stunder där vi smitt svärd ihop, när han lärde mig hur man klättrade upp genom skorstenen i ugnen, och var någonstans i gräsmattan vi absolut aldrig skulle gräva gropar.

Efter tre generationer lever Nilssons Klensmide kvar, starkare än någonsin. Med mig vid rodret kommer smedjan att leva kvar i många decennier framöver. Min största dröm är att inte bara tillverka smidesprodukter och konsthantverk av högsta kvalitet, utan framför allt att sprida det klensmedsbudskap över världen som räddade min farfars liv för nästan hundra år sedan. Våra klensmeder har spridit sig över hela vårat avlånga land, och än idag vallfärdar de tillbaka hit till Oxelösund där allting en gång började.